Ska ta och följa Jim O'Rourkes ord. Jag ska köpa hans skiva, jag ska sätta mig ner med fodralet och jag ska låta den fylla rummet. Jag ska inte ladda ner den för att stilla min nyfikenhet utan jag ska vänta tills jag har den i min hand. Och jag ska nog köpa den på vinyl.
Den har legat och skräpat i över en månad sedan jag köpte den men igår kändes det rätt att ta tag i den.
Första kapitlet är lovande, fast ändå misstänker jag redan nu att jag inte kommer läsa boken i sin helhet. Jag har nämligen blivit mästare på att aldrig läsa hela böcker (om det inte är en roman dvs). Ungefär halva boken är alldeles lagom, sen är det dags för något nytt. Det fina är dock att jag nånstans, för inte så länge sen, läste något om att det här beteendet inte är något man ska känna sig dålig över. Tvärtom. Genom att inte läsa ut böcker bearbetar man innehållet annorlunda och kommer ihåg mer av det man läst. Den icke avslutade boken blir ett icke avslutat kapitel så att säga. Tror att det var så det var.
“The magazine has always been, and I hope will always be, an honest reflection of my interests,”
Michael Nevin har gjort sin tidning the Journal nu i tio år och i veckorna kommer det 27:e jubileumsnumret ut. The Journal har gått från att vara ett litet skateboard & art zine till att idag vara ett renodlat konst- och populärkulturmagasin med exklusiva bidrag från ett flertal samtida konstnärer och fotografer under åren. Det som jag tycker gör the Journal så himla bra är att det känns som att läsa ett hemmasnickrat zine, som gjorts med hjärta och slit, samtidigt som den lyckas hålla en sjukt hög standard i allt som publiceras. Något som idag känns ganska unikt när de flesta magasin är tjocka och tunga som tegelstenar men mer än hälften av sidorna upptas av annonser.
I en intervju för Style.com berättar Michael mer om the Journal och tidningens utveckling som jag tycker är mycket inspirerande och bra.
Året 1982 ser jag dagens ljus för första gången och Michael Jackson når stora framgångar med sitt nysläppta album Thriller. Samma år bestämmer sig Neil Young för att bryta med sin traditionella bana och ger ut sitt kontroversiella album Trans, ett album som upprör både inbitna fans och skivbolag. På de nio låtar som finns med på skivan använder sig Neil av synthesizers och vocoder och kanske är det första gången rockmusik och syntar möts på det här sättet.
Jag vill uppmärksamma klockan. Tyvärr vet jag inget om klockor, till skillnad från effektpedaler, så jag kan inte säga något om vad det är för klocka. Den ser i alla fall bra ut.
